Visar inlägg i kategorin Vintern 2017-2018

Tillbaka till bloggens startsida

Testkuporna i mitten på mars 2018.


 Hej! Nu är vi nästan inne i mitten på den första vårmånaden. I backsluttningen där jag har mina bikupor har snön smält bort. Flustren är vända mot väster och om solen skiner  så lyser eftermiddagssolen in på dem. Några bin har inte varit synliga ute än, de tycker det är lite för kyligt.  Det har varit 4-5 grader varmt ett par dagar nu med plusgrader även på nätterna. Men det är inga temperaturer som lockar ut bina och är visst bara tillfälligt, för nordliga vindar med minusgrader även dagtid lär vara på väg.

 I går var jag ute och lyfte av huvarna på mina små övervintringstester. Det är alltid spännande att se hur läget är hos dem. Särskilt denna gång var jag nyfiken på hur HLS-lådans invånare klarat missödet med honungsfodringen.Bilden här till höger visar lådorna från baksidan. Det är lådan med fem LN-ramar till vänster och den mindre med fyra HLS-ramar till höger. 

 I LN-lådan syns inte så många bin från detta hållet men i HLS-lådan med sina grundare ramar räcker klungan igenom hit också. 

 Från flustersidan sett så sitter bina fint i båda lådorna. På grund av det tillfälligt mildare vädret så har klungan i båda lådorna lösts upp lite  och det ser ut som det finns mycket bin. Bina i HLS-lådan verkar inte tagit någon större skada av missödet med honungsburken. De har ännu inte tagit den ena ytterramen i besittning. Det syns dåligt på displayen men termometern visar att det är 20 grader varmt mitt i lådan.

  I LN-lådan fyller bina ut alla fem ramarna. Där är temperaturen 17 grader i övre delen av lådan. Givaren sitter här bara 5 cm ner mellan ram 2 och 3 från höger sett från detta hållet.



 En titt ner i foderhålet i HLS-lådan visar att bina sitter en bit ner mellan ramarna. Den svarta ormen är kabeln ner till givaren som registrerar temperaturen i mitten på lådan.





  

 Till sist en bild på ytterramen i HLS-lådan som några bin har börjat kolla fodertillgång på. De verkar nöjda med vad de upptäckt, så det behövs ingen stödfodring mera förrän de varit ute, om det nu inte blir ett bakslag med vinter ytterligare flera veckor. 


  Hälsningar från Jano. 


 

Om stödfodringen av testkupan med hls-ramar.

 För tre dagar sedan hade bina gjort slut på den första burken honung. Det är lika bra att de får en till tänkte jag och gav dem en 500 grams burk denna gång. När jag kollade idag var även denna burk tom. Men bina hade inte tagit hand om så mycket av detta. Honungen hade antagligen lämnat burken för fort. Det rann honung ut genom flusteröppningen och den lilla bottenplattan inne i lådan var täckt av ett lager honung. Vad kunde detta bero på? Efter att ha funderat lite så kom jag på att formen på burken är olika. Eftersom honungen var av samma sort och temperaturen i kupan lika, så måste den lilla burkens rakare sida utan utbuktningen ha spelat roll. Honungen gled tydligen ut lättare fastän det var samma nät med 1,5 mm maskor vid båda tillfällena.

 Bina verkar inte ha tagit någon skada av missödet men det kan vara på sin plats med en VARNING!!  Vid stödfodring med honung i upp och nedvänd burk med endast nät för öppningen så använd bara burkar med smalare hals än burken i övrigt. Risken finns att den annars töms okontrollerat.  

Nu hade jag inte kameran med så det blev inga bilder idag. Det blev utdragning av bottnen och avskrapning av honungen samt rengöring och återmontering. Bara 10-15 bin fanns bland  honungsgegget så det verkar inte ha varit så många som råkat illa ut. Om ungefär en vecka är tiden för den månatliga inspektionen och det ska bli intressant att se hur detta lilla bisamhälle klarat detta äventyr. Bin är riktiga överlevare om de får rätt förutsättningar men detta blev kanske lite för mycket för dem.

 






  Bilden visar testlådan vid infodringen i augusti.Bina drog då ner 4 kilo socker i löst i 2,5 liter varmvatten. Problemet tycks vara att bina kan inte få till en fungerande vinterklunga med så lite bin. De får helt lita till ämnesomsättningen för att hålla behövlig temperatur och har inte plats att lagra så mycket foder som behövs för detta. De skulle nog inte tacka nej till en varmare dag nu, så de kan flyga ut.

 / Jano.



Fortsättning på stödfodring av testkupan med hls-ramar.

 

 Nu har det gått en vecka sedan jag satte en honungsburk över foderhålet som stödfodring. Det var den 26/2 som jag beslutade att ge det lilla samhället stödfoder med hjälp av honung i burk. Vid koll nu i dag den 4/3 var burken tom. 

 Innermåttet på lådan är bara 16 gånger 16 cm i fyrkant och 40 cm hög. Detta gör att binas klunga täcker hela utrymmet i sida och finns mitt under foderhålet nu när fodret är slut i mittenramarna. 

 Burken byttes ut mot en ny fylld tillsvidare. Hoppas snart kylan ger med sig så det går att öppna lådan och kolla fodermängd.

 / Jano




Stödfodring av testkupan med hls-ramar.

 Nu är det snart två veckor sedan detta lilla bisamhälle kollades. Då konstaterades att fodret antagligen inte skulle räcka hela vintern. I dag öppnade jag och tittade.

 

Nu är det kallt både natt och dag .  Minus 11 grader i natt men med solens hjälp så var det bara 3 minus när jag lyfte av huven och skruvade bort den sida där det fanns foder vid förra inspektionen.

 Det ser faktiskt lika dant ut nu, men bina måste ha svårt att ta sig hit för här syns inga. De har kanske foder kvar i mittenramarna. 

 Hur ger man stödfoder i detta läge innan bina varit ute på våren?  När bina sitter på alla ramarna går det inte att, vid minusgrader, lyfta upp någon och ersätta med fylld foderram. Förresten har jag bara dessa hls-ramar som finns i lådan så det är uteslutet.

 Men det finns ett sätt som jag nu ska testa. Det är ett sätt att stödfodra, som Gideon Önnestam visat på sin blogg, med en burk honung upp och ner i foderhålet. Om detta sätt fungerar, när det är vinter och bina ännu inte varit ute, återstår att se. 

  



Jag har gjort ett test genom att ställa burken i en foderbräda över en glassburk. En bit bubbelplast viks några gånger och lindas några varv runt burken och hålls ihop med maskeringstejp. På detta s'ätt tillverkas en huv att trä över burken som isolering när den placerats i kupan.




 



Efter några dagar i värmeskåpet med 25 grader kollas så honungen inte droppat okontrollerat ner i burken. 

 Det fungerar så långt. Det hänger några droppar i nätet, men bara ett par har droppat ner i glassburken  under två dagar.




 Burken togs med ut och sattes på plats i foderhålet. Den syns knappt bakom termometern som jag ställde upp framför för att visa temperaturen inne i övre delen av lådan. Termometern ligger normalt på lådans lock under huven. Eftersom ytterhuven är oisolerad har utrymmet värmts upp av solen och den visar 3 plusgrader. I övre delen av binas utrymme var det 18 grader när jag började denna operation och när jag är färdig har värmen stigit till 25 grader. Om några dagar ska jag kolla om bina har använt något av detta som serverats eller det inte funkar överhuvudtaget.

 / Jano.

 

Testkupan lågnormal februari 2018.

 Hej!  

Ni undrar kanske hur det går för testkupan på lågnormalram. Att övervintra småsamhällen på 
fem stående lågnormalramar är inga problem. Detta blir den femte vintern med detta test. Bina kan utnyttja samma förutsättningar här som ett normalstort samhälle. Det går visserligen åt lite mera foder i förhållande till mängden bin, men i fem lågnormal kan bina lagra 7 kg foder inför vintern och ändå få utrymme för vinterklungan under foderförrådet.
 För en månad sedan såg man inga bin bak i samhället men nu sträcker sig klungan även hit. 




  På framsidan ser det ut ungefär på samma sätt som i januari och klungan är koncentrerad till de tre mittersta ramarna. Det finns mycket foder kvar ovanför klungan så här har inte gått åt mer än  ett par kg hittills.
 


 



 

På denna bilden ser man hur mycket foder det finns kvar på ytterramen åt norr.






 

 På södersidan finns också mycket foder kvar i ytterramen.


 

 Testlådorna på sin pall. De står med flustren mot väster med skogen bakom. Hls-lådan står under den bruna huven till vänster och lågnormal-lådan under den grå huven till höger. 

 / Jano.


Testkupan med hls-ramar. Februari 2018

Hej!

Nu har vi kommit till mitten på februari och det är dags att ta en titt i den lilla testlådan med 4 hls-ramar på högkant. Det är ju andra vintern som övervintringstest med ett så litet samhälle genomförs. Förra vintern gick  det inte så bra, på grund av olika orsaker klarade samhället sig bara till den 10 februari En miniavläggares död.  Detta test av samma storlek fick bättre förutsättningar vid och efter invintringen. Problemet för ett så här litet samhälle är utrymmet. Det finns inte plats att lagra upp mer än 3-4 kg foder inför vintern. I hopp om att minska foderbehovet har lådan försetts med 20 mm frigolitisolering utöver kanalplasten på 6 mm. 

 Det är en solig fin dag med någon minusgrad  när huven lyfts av. I mitten på januari satt klungan av bin rätt högt sett från baksidan och den sitter faktiskt på samma ställe i sida nu fast lite högre upp. Testkupan med hls-ramar Januari 2018. 

Det börjar kanske bli ont om foder, fast det ser ut som yttersidan till höger inte är besatt med bin. Det var på samma sätt för en månad sedan och då var den sidan full med foder, så det ska bli intressant att se hur det är nu.

 Från flustret sett är det också rätt så likt som i januari. Klungan sitter lite högre även sett från detta hållet. Det finns nog inte så himla mycket foder kvar i de mittre ramarna,men även från detta hållet ser den ena yttre ramens yttersida orörd ut.

 








 Jag skruvar fast framstycket igen och öppnar den högra sidan. Det blev solblänk i kanalplasten, det syns inte på fotot men bina täcker nästan hela sidan. Här är nog inte så mycket foder kvar på denna yttersida. 





Nu är det bara den sida kvar där jag tror foder finns kvar. Där har inte förbrukats något under vintern hittills. Förra gången syntes några bin överst till vänster på ramsidan men de har dragit sig tillbaka igen. Det beror nog på att det blivit kallare den sista veckan med minusgrader både natt och dag.  Det får nog bli någon form av fodring inom den närmaste tiden. Jag får återkomma med hur jag löser detta problem.

/ Jano



Testkupan lågnormal januari 2018.

 Vädret är väldigt ostadigt här på västkusten och växlar snabbt från dag till dag. för det mesta är det disigt och grått. Den 15/1 vid kollen av hls-kupan var det 2 plusgrader och det blåste friskt.  Idag är det lika många minusgrader och bara svag vind. Efter att  ha snöat lite de sista dygnen så  har det nu klarnat upp och solen tittar fram ibland. Denna vinter är den femte och sista med test av att övervintra ett minisamhälle med  fem ramar lågnormal ställda på högkant. Det har fungerat väldigt bra och kommer säkert att göra det denna vinter också.  Bina sitter väldigt kompakt i sin klunga och fastän det varit plus 8-10 grader och solsken några dagar vid jul så flyger de inte ut. 

 Med de milda vintrar vi har, och säkert kommer att få framöver, så är det särskilt viktigt att bina slipper för trångt utrymme. Vi måste koma till insikt om att bina är insekter och inte däggdjur. Det fungerar inte att jämföra binas  behov med  våra. I all välmening tränger vi ihop bisamhället och isolerar det väl inför vintern. Med detta har vi i stället skapat ett litet helvete för bina som får svårt att varva ner. Följden blir att många av de bin som skulle leva i vila fram till våren dör i förtid under vintern. Det är även vanligt att sådana övervintringar leder till hög ämnesomsättning med foderbrist och utsot.                                                                               

 Klungan har dragit ihop sig lite om man jämför med i december. Den har inte flyttat sig märkbart uppåt så här har inte gått åt mycket foder. På grund av kylan så blir det kondens på insidan av plexiglaset så fort jag lyfter av frigolithuven. Det ser nästan ut som rimfrost mellan glaset och ytan av klungan, men bina bryr sig inte mycket om detta. Den bruna grejen till vänster är huven varunder hls-testet sover sin vintersömn.


 

 


 Bakifrån syns inga bin. Klungan är inte så stor att den täcker hela rambredden. Även här  bildas en hinna av imma på insidan av glaset och den mesta kondensen blir i nedre delen av utrymmet.



  


 Som synes så har bina inte behövt mycket foder. De har möjlighet att hushålla med sina kroppsreserver. Även med ett så här litet antal bin har de kunnat få till en fungerande vinterklunga. Det sägs att bin är väldigt känsliga för störningar under vintervilan. Vi kan konstatera att det gäller inte när bina slipper  ha hög ämnesomsättning för att överleva vintern. Jag är faktiskt inte superförsiktig och de tål en hel del när de har rätt indelning på vinterrummet.

  



 Även vid denna sidan är nästan hela ramen full med foder. Några bin kryper omkring lite slött och kollar läget. Det bådar gott för fortsättningen. Jag ser fram mot februari månads mitt med nästa titt. 

 Mvh. Jano.










Testkupan med hls-ramar Januari 2018.

 En månad går fort. Nu är vi redan i mitten på januari, fast det är dåligt med vinter vad gäller kyla och snö. Man kan kalla det riktigt skitväder med regn och blåst för det mesta. Vid sådana förhållanden så är det intressant att veta hur livet framskrider i testkuporna. 

  Denna vinter blir den andra med försöket att övervintra ett minisamhälle på fyra hls-ramar. Förra vintern gick det ju inte så bra En miniavläggares död.  Men det hade ju sina orsaker så därför blev det ett nytt försök denna vinter.

 

 Hittills går det precis som det var tänkt. Klungan sitter bak i lådan nästan på samma höjd som förra månaden. 


 Klungan har brett ut sig lite så att det syns bin på framsidan också. Som ni kanske märker så står ramarna med kakgatorna rakt in från ingången. Den lilla fukt som alstras syns, som imma på kanalplastens insida, mest i nedre delen.

 

  När sidoskivorna avlägsnats så  kan man konstatera att foder finns gott om  i ytterramarna. Ett så här litet samhälle förbrukar mer foder i förhållande till sin storlek än ett normalstort. 

Vi får se vid februarikollen hur det ser ut då om de behöver något tillskott vad gäller foderförsörjningen. 

 Testlådan med lågnormalramar får jag vänta med att visa. Det tar i och blåsa rejält så det är svårt att hålla ordning på grejerna och samtidigt fotografera.

Testkuporna. December 2017

Det är ca en och en halv månad sedan jag kollade hur det såg ut i mina små övervintringstest. Ni är väldigt många som är intresserade av min blogg och ni undrar kanske hur det ser ut i testlådorna nu. 

Om vi börjar med LN-lådan så hade bina då, i början på november, inte bildat vinterklunga riktigt utan var utspridda på ramarna. Fortfarande har det inte varit mycket till vinter utan minusgraderna inskränker sig till några nätter med nattfrost ner till 4-5 minusgrader. 

 Vid besöket idag var det 2 plusgrader och nu sitter bina mera samlat. På samma sätt som i större samhällen har bina stationerat sig i utrymmet med tomma celler i nedre delen av utrymmet och har foderförrådet över sig.  

 Lågnormallådan från flustersidan.

 När man kollar från andra hållet så syns inga bin där. Klungan täcker bara fyra av ramarna och är relativt klotformad, därför blir den inte mer än  knappt 15 cm i diameter.   

 Lågnormallådan sedd bakifrån.

 

 Temperaturen ca 10 cm ner mellan ramarna är idag 9 grader. 

 I den mindre lådan med bara fyra HLS-ramar satt bina lite längre bakåt i lådan vid förra kollen. Nu när det är lite kallare har  även  dessa dragit ihop sig i nedre delen av sitt utrymme. Här har de föredragit att stanna kvar i bakre delen av lådan och har tagit alla fyra ramarna i bruk för klungans storlek. På bilden tagen från flustersidan syns inga bin i nuläget.  

 Hls- lådan sedd bakifrån.

 

 Hls-lådan från flustersidan.

 Det syns tydligt att bistyrkan är ungefär lika stor i båda lådorna och bina verkar må prima. Nästa koll blir i mitten på januari. Då sitter antagligen klungan några cm längre upp.

 Ha det gott så länge och GOD JUL önskar Jan-Uno.

Flyttning av bisamhällen.

Ibland behöver bikupor flyttas även på vintern. Det gäller två samhällen som varit uppställda under en stor kastanj under många år. se Bild 1. Nu har det gamla trädet dött av någon okänd orsak, det beror nog inte på bina, och i vinter skall det fällas och bli ved.  Flytta bisamhällen kortare sträckor är perfekt att göra när ingen flygverksamhet förekommer. Bina sitter samlade i sin klunga och störs inte nämnvärt av flytten. 

 Bild 1. Bisamhällena under kastanjen före flytten.

 Den första åtgärden blir att ställa upp en bänk på den nya platsen. Själva flytten gör jag en dag när det är lugnt fint väder och gärna några minusgrader. I dag var det måttlig vind och solen tittade fram ibland. Temperaturen var visserligen inte under noll men hade varit det under natten och vid 10-tiden på förmiddagen var det bara 4 plusgrader vilket ansågs perfekt för denna aktivitet.

 Jag gör på samma sätt som när bottnarna byts på våren tänkte jag, sätter samhället åt sidan på en tillfällig botten. Därefter flyttar jag kupans ordinarie botten till den nya platsen varefter lådorna med bin och foder lyfts upp, bärs iväg och ställs ner där. 

Nu gick det inte riktigt som jag tänkt för det blev för tungt att bära båda lådorna och någon bärhjälp fanns inte till hands. Den tunga övre lådan med fodret fick jag lyfta av på den extra botten. se Bild 2. Därefter lade jag täckskivor över yngellådan där huvuddelen av bina fanns och bar den till den nya platsen. 

 Bild 2. Den övre lådan med vinterfoder lyftes av och bina i sin vinterklunga blev exponerade för fotografering.

Sedan hämtades lådan med fodret som ställdes ovanpå efter att ha avlägsnat de tillfälliga täckskivorna över yngelrummet se Bild 3. Vid en koll under täckbrädorna på foderlådan konstateras att bina inte oroats nämnvärt.

 Bild 3. Vinterfodret åter på plats över den flyttade yngellådan med bina. 

Samma procedur med det andra samhället och flytten av de två kuporna var överstökad på  en halvtimma utan att något bi protesterat. När och om de flyger ut kommer de att ställa om GPS-en genom att mata in värdena för den nya platsen. se Bild 4.

 Bild 4. De två bisamhällena på sin nya plats . Kastanjen med den kvarvarande bänken syns i bakgrunden.

 

Äldre inlägg