Visar inlägg i kategorin Biodling i allmänhet

Tillbaka till bloggens startsida

Tiden från ägg till färdigt bi.

 En viktig teoretisk kunskap när det gäller biodling är tiden från ägg till färdigt bi. Vad händer i bisamhälle som vid en inspektion har 5-6 kakor fulla med täckt yngel, men kanske  gott om plats när detta konstateras i maj?  

Inom 1,5 vecka finns här ytterligare minst 25000 bin som behöver tre gånger så stor plats som när de låg staplade i cellerna. Därtill fortgår äggläggningen och genererar större bimassa för varje dag. Det måste hela tiden ses till att det finns utrymme för samhällets utveckling om det inte ska bli problem med svärmning redan i maj månad. Svärmförhindring. 

 Tiden från ägg till färdigt bi kan även med fördel utnyttjas inom honungsproduktion. Att öka honungsskörden. 

Äggläggande arbetsbin

Feromon. Den substans som håller ihop ett bisamhälle kallas feromon och utsöndras av drottningen. Det har konstaterats att produktionen av feromon hänger samman med äggläggningen. Normalt kan en drottning alstra feromon för ett samhälle på 50-60 tusen individer. Vid brist på feromon så kan bisamhället dela sig genom svärmning, vilket är den vanligaste åtgärden. Ett annat sätt att lösa problemet är att en del arbetsbin utvecklas till äggläggare. I ett svärmtrögt samhälle är detta den avgörande faktorn.

Spridning av gener. Biologer talar om spridning av gener enligt en särskild lag. Enligt denna bör en drottning inte lägga några drönarägg eftersom hon inte sprider sina egna utan moderns gener. Om det istället är hennes döttrar som får stå för de obefruktade äggen så får hon maximal spridning av sina egna gener. 

 Vid parningen kan drottningen förolyckas och det finns bara täckt yngel i kupan. Då kan inte samhället fixa fram en ny drottning men arbetsbin kan med kort varsel lägga obefruktade ägg. Ur dessa ägg utvecklas drönare som sprider drottningens gener vidare genom parning med andra drottningar i grannskapet. Samhället kan till och med räddas om det skulle utvecklas en drottning ur något av de obefruktade äggen.

Hur är det möjligt att en drottning kan utvecklas ur ett obefruktat ägg??? Det händer att en drottning kan födas i en spärrad skattlåda, som inte på något vis har kunnat få befruktade ägg. 

 Professor Åke Hansson ger en förklaring till detta. 

 Arvsanlagen finns samlade i kromosomer som är grupperade i par. Ett bi har 16 kromosompar d.v.s totalt 32 kromosomer. En äggcell från en drottning eller ett arbetsbi innehåller endast 16 kromosomer. När och om ägget befruktas tillkommer ytterligare 16 kromosomer från spermien, vilket tillsammans med äggcellens bildar 16 par kromosomer. Den befruktade cellen delar sig sedan och det utvecklas en hona ur den med 32 kromosomer i cellerna. Även den obefruktade äggcellen delar sig i 2,4,8,16, kromosomer. Denna äggcell blir en drönare med endast 16 kromosomer i cellerna. De båda celler som blev resultatet av den första delningen av den obefruktade äggcellen kan emellertid smälta samman till en ny cell med 16 kromosomer. De båda kromosomerna i par är identiskt lika i en sådan cell, men cellen fungerar i fortsättningen som om den vore en normalt befruktad äggcell och det kommer att utvecklas en hona ur den.

Detta fenomen lär vara vanligt bland kapbina (Apis capensis) men förekommer också bland europeiska bin. Enligt Åke Hansson kan upp till 1% av obefruktade ägg utvecklas till honor. Det är alltså inte omöjligt, men ytterst ovanligt hos våra bin, att det kan utvecklas en drottning ur ett obefruktat ägg.

Min vaxhantering.

 Fastän jobbet i bigården är över för säsongen, finns en viktig uppgift kvar som inte får vänta allt för länge. Det är sortering av ramar med utbyggt vax för förvaring till nästa sommar. Låter man detta jobb vänta så kan vaxkakor se ut som den på bilden nedan. Den är nästan helt inkapslad av vaxmallarvens väv efter att ha stått öppet i en låda över vintern.


 Det är vaxmottets larver som helt förstört denna kaka som blivit glömd i en låda. 


 Efter invintringen har bina i mina trågkupor fått slicka ramarna rena i det nu tomma utrymmet bakom avdelningsluckorna. I mina trågkupor är det öppet under luckan hela vintern för ventilationen och bina kan vistas i detta utrymme när de känner för det.

 Alla mörka, dåligt utbyggda kakor eller kakor med mycket drönarbygge skär jag ut och förvarar i täta plastkärl.  

 Vaxkakor skärs ut och förvaras i plastkärl med lock över vintern

Dessa kommer att smältas ner i min solvaxsmältare under nästa sommar, på samma sätt som förra årets vax smälts  nu under sommaren som varit.

 Min solvaxsmältare är enkel men effektiv.

 Med lite vatten i botten på brödformen, som vaxet rinner ner i, så blir vaxet helt fritt från skräp. Det blir ingenting som behöver skrapas bort.

 Ovan och undersida på en vaxtacka smält av solen.

 Dessa tackor av vax förvaras i plasttunnor med lock. Vid något besök i biredskapsaffären tas de med och säljes eller byts mot nya vaxkakor.

 Alla övriga kakor sorteras i skattlådor som ställs ovanpå varandra. Ljusa utbyggda  i en stapel och kakor som varit yngel i en annan. Några fina pollenramar sparas också i ett par lådor. Över varje stapel ställer jag en tom låda. I denna ställs ett par öppnade myrsyraburkar och en plyfaskiva läggs på som lock. Myrsyraburkarna är de som använts vid varroabekämpningen och det finns en del syra kvar i dessa. För att lufta ut dem och torka tretexen är det perfekt att använda dessa som vaxmalbekämpare under vintern. Det fungerar lika bra som ättika som annars är brukligt att använda. Till nästa säsong är de torra och redo att suga upp en ny dos myrsyra. Det är detta som är så smidigt med burkarna att sen de är gjorda är det bara att fylla på ny syra och sen är de klara för användning igen.

   / Jano

Att öka honungsskörden.

 Det finns olika spekulationer om hur det går at få ökad honungsskörd. Ett påstående är att flera bin ger mera honung. Det kanske kan stämma om antalet samhällen ökas. Då vore det ju konstigt om inte den sammanlagda skörden blir större. Skulle skörden öka med flera bin i samma samhälle krävs vacker väder och bra drag de flesta av sommarens dagar och det är vi inte vana vid. 

  Att utnyttja binas olika livscykler skrivs och pratas det inte mycket om. Ändå är det, enligt min åsikt, det enda som ger ett bra resultat.Det handlar om att spara energi för bina och styra dem att jobba med det som är viktigt för stunden.

 För att bisamhället överhuvudtaget ska kunna producera ett hyfsat överskott krävs att det kommer ur vintervilan i god kondition och kommer igång tidigt på våren. Här spelar invintringen och binas välmående under vintern och tidig vår stor roll.

 En annan faktor är att yngeluppfödningen är störst när draget är bra. Det är bara det kruxet att äggen som drottningen lägger vid bra drag blir inte dragbin förrän sex veckor efter att ägget lagts. 

 Bin är arbetsamma varelser. Finns inte tillräckligt jobb i ett visst yrke är de inte främmande för andra jobb. Yngre bin verkar inte deppa om det inte finns tillräckligt att göra som barnskötare t.ex. Efter lite omskolning hugger de i där det behövs. Den högre honungsskörden, i ett samhälle utan yngel att mata, beror säkert till viss del på att arbetsstyrkan blir större ute på fälten medan energiåtgången i samhället blir betydligt mindre.

 Ett ungt bi,som inte har matat yngel, verkar också leva betydligt längre som dragbi.

 Slutsatsen av ovanstående blir att äggläggning i juni månad resulterar i en massa bin som inte  kan bidra till någon större nektarinsamling när draget nästan är slut i juli. Några bra vinterbin blir de inte heller, de är för gamla för att överleva vintern De kommer för sitt eget uppehälle endast att förbruka av den insamlade honungen. Drottningen har också slösat med sitt spermieförråd i onödan.

 En yngelfri period på försommaren är ett plus på många vis där som endast finns sommardrag. Det är inte bara honungsskörden som blir större. Varroan får problem med fortplantningen och samhället kan effektivt behandlas med mjölksyra innan den nya drottningen blir äggläggande. Detta i sin tur ger friska vinterbin som inte har angripits nämnvärt av varroa under sin yngelperiod. En ytterligare fördel är att de bin som invintras är alla födda under senare delen av juli och augusti. Dessa bin har inga problem med att överleva vinterns påfrestningar. 

 Dessutom slipper man problem med svärmning och får en ny drottning, eller flera om man vill.

 Hälsningar från Jano.

 

Kontroll för utökning.

Det är viktigt att fortlöpande under april och maj ha kontroll så att samhället inte lider brist på utrymme. När drottningen kommit igång riktigt med äggläggningen kan hon lägga ett par tusen ägg om dygnet. Det behövs också jobb till byggbina med att bygga ut mellanväggar. För att lagra det överskott  i honungsproduktionen, som bina inte direkt behöver för egen del, måste också utrymme vara tillgängligt.

 En lågnormalram, full med täckt yngel på båda sidor, ger ca. 5000 nya bin inom de närmaste två veckorna. Dessa nya bin behöver då ca tre gånger så mycket utrymme som när de låg packade sida vid sida i cellerna. 

 Om det vid genomgången av ett samhälle finns 4-5 heltäckta fulla yngelramar så måste biodlaren inse vad som kommer att hända och vara beredd att öka utrymmet i tid. 

 Har bina inte hela tiden utrymme för sin verksamhet på alla plan, så avstannar verksamheten och bina börjar förbereda sin egen delning av samhället. Följden blir att drottningen tar halva samhället och mycket av energiförrådet med sig ut i en svärm.

 Bin som svärmar är ett fantastiskt skådespel, men det kan vara förenat med mycket jobb att få dem tillbaka. Svärmen sätter sig i regel högt och svåråtkomligt. Lyckas inte infångandet så är bina och en stor del av den blivande honungsskörden från det bisamhället förlorad.

 Nu har det gått en vecka sedan jag gjorde vårkontrollen.  En intervall på åtta till tio dagar är en lämplig tid mellan kontroller av samhällets utveckling och behov av åtgärd. Därför  går jag nu och väntar på en dag som vädermässigt lämpar sig för ett ingrepp i kuporna.

 Hälsning från Jan-Uno 

Funderingar till grund för min biodling.

 Det viktigaste, i en fungerande och någorlunda lönsam biodling, är inte förädlingen av produkterna som erhålles. Först och främst måste det finnas några som sköter produktionen av råvaran på ett effektivt sätt, så att det blir något att ta hand om.

 Det allra viktigaste är att det finns nektargivande växter i binas flygområde. Det gör det ju överallt i mer eller mindre omfattning och det gäller  för biodlaren att ta reda på när områdets bästa dragväxter blommar. Här i södra delen av landet är det slutet på maj, hela juni och en bit in i juli som det blommar som mest. Det är detta faktum som jag får bygga upp min honungsproduktion på.

 Vad som krävs för detta är några som kan klara av grovjobbet, nämligen bin av lämplig ras. Sen är det biodlarens uppgift att organisera och styra sina medarbetare för att få bästa möjliga avkastning på verksamheten. Vädrets makter är det inte mycket att göra åt, utan där får man hoppas på det bästa.

 Ett bisamhälle är en organism som kräver en hel del energi och denna utgörs av det som samlas in i form av nektar och pollen. Går det att minska denna energiförbrukning på något sätt så skulle mycket vara vunnet vad gäller resultatet för biodlingen i slutändan.

 Luftkonditioneringen sköter bina på ett utmärkt sätt om produktionslokalerna placeras i en inte alltför fuktig miljö, så där finns inte mycket att spara. På själva lokalen , alltså bikupan, kan ju utformningen betyda en del i den månad då den mesta råvaran ska hanteras. Höghus på sex- sju våningar eller lite lägre 3-4 våningar borde göra lite skillnad i energiåtgång för både biodlaren och de som jobbar i kupan. Bina behöver inte slösa så mycket energi på inre transporter i en lägre kupa. Det måste vara tidsödande och jobbigt att springa upp och ner i ett höghus utan hiss. Dessutom behöver inte biodlaren lyfta tunga lådor så högt.

 Det yttre transportsystemet är det inte så mycket att spara på. Både transport- och spaningsflyg behöver drivmedel, men attack flyget ska inte tilldelas mera än nöden kräver. Denna verksamhet måste biodlaren se till att hålla ett vaksamt öga på.

 Det finns en egenhet som bisamhället besitter och det är produktion av vax. Detta kräver visserligen energi för att framställa men det är inte lätt att förhindra utan att det påverkar bisamhällets arbete negativt. Ett bisamhälle måste vara i harmoni för att fungera och däri ingår att bin i en viss ålder utsöndrar vax och bygger antingen man vill eller ej. Får inte ungdomarna utlopp för sin bygglust genom att bygga ut vaxkakor så hamnar vaxet som vildbygge lite var stans. Det kräver mer energi av biodlaren än det sparar energi för bina. Förhindrad byggverksamhet minskar insamlingsivern av nektar.

 Nästa grej är bisamhällets sätt att föröka sig. Att försöka förhindra svärmning är bara av ondo. Genom att skära bort drottningceller lägger bina onödig energi på att anlägga nya. Om deras strävan till delning saboteras hela tiden blir de till sist apatiska och lägger ner det mesta av sin verksamhet, vilket även gäller nektarinsamlingen. Det måste vara jobbigt för bina att bli berövade den viktiga funktion som svärmningen har för samhället. 

 Förökningssättet kan och skall utnyttjas i stället för att förhindras. Yngeluppfödningen kräver mängder av energi och det går faktiskt att styra så att inte denna energi går åt till uppfödning av nya bin som inte kan bidraga till nektarinsamling förrän det inte finns något att samla in. Barnbegränsning i rätt tid sparar mycket energi som bina i honungsproduktion kan använda på ett bättre sätt. För de biodlare som enbart ägnar sig åt produktion av bin blir ju skötselsättet annorlunda.

 Ovanstående funderingar har lett till skötseln av mina bisamhällen under den senare halvan av mitt biodlarliv.