Vädret är väldigt ostadigt här på västkusten och växlar snabbt från dag till dag. för det mesta är det disigt och grått. Den 15/1 vid kollen av hls-kupan var det 2 plusgrader och det blåste friskt.  Idag är det lika många minusgrader och bara svag vind. Efter att  ha snöat lite de sista dygnen så  har det nu klarnat upp och solen tittar fram ibland. Denna vinter är den femte och sista med test av att övervintra ett minisamhälle med  fem ramar lågnormal ställda på högkant. Det har fungerat väldigt bra och kommer säkert att göra det denna vinter också.  Bina sitter väldigt kompakt i sin klunga och fastän det varit plus 8-10 grader och solsken några dagar vid jul så flyger de inte ut. 

 Med de milda vintrar vi har, och säkert kommer att få framöver, så är det särskilt viktigt att bina slipper för trångt utrymme. Vi måste koma till insikt om att bina är insekter och inte däggdjur. Det fungerar inte att jämföra binas  behov med  våra. I all välmening tränger vi ihop bisamhället och isolerar det väl inför vintern. Med detta har vi i stället skapat ett litet helvete för bina som får svårt att varva ner. Följden blir att många av de bin som skulle leva i vila fram till våren dör i förtid under vintern. Det är även vanligt att sådana övervintringar leder till hög ämnesomsättning med foderbrist och utsot.                                                                               

 Klungan har dragit ihop sig lite om man jämför med i december. Den har inte flyttat sig märkbart uppåt så här har inte gått åt mycket foder. På grund av kylan så blir det kondens på insidan av plexiglaset så fort jag lyfter av frigolithuven. Det ser nästan ut som rimfrost mellan glaset och ytan av klungan, men bina bryr sig inte mycket om detta. Den bruna grejen till vänster är huven varunder hls-testet sover sin vintersömn.


 

 


 Bakifrån syns inga bin. Klungan är inte så stor att den täcker hela rambredden. Även här  bildas en hinna av imma på insidan av glaset och den mesta kondensen blir i nedre delen av utrymmet.



  


 Som synes så har bina inte behövt mycket foder. De har möjlighet att hushålla med sina kroppsreserver. Även med ett så här litet antal bin har de kunnat få till en fungerande vinterklunga. Det sägs att bin är väldigt känsliga för störningar under vintervilan. Vi kan konstatera att det gäller inte när bina slipper  ha hög ämnesomsättning för att överleva vintern. Jag är faktiskt inte superförsiktig och de tål en hel del när de har rätt indelning på vinterrummet.

  



 Även vid denna sidan är nästan hela ramen full med foder. Några bin kryper omkring lite slött och kollar läget. Det bådar gott för fortsättningen. Jag ser fram mot februari månads mitt med nästa titt. 

 Mvh. Jano.