Hur tillbringar bina vintern undrar nog många.

När i biodlingens historia har det bestämts att bina måste sitta på ett trångt utrymme för att klara vintern?

Det tycks finnas många förutfattade meningar om hur bin ska invintras  och bara detta säger att det mest handlar om tro och gissningar som inte är kollade om de stämmer med verkligheten. Vi förmänskligar bina och anser att de måste ha samma förutsättningar som vi har i våra bostäder för att ha det mysigt under vintern

 Den forskning eller de undersökningar om binas vinter, som bedrivs av vissa biodlare, startar oftast med att tränga ihop samhället på ett litet utrymme som är fyllt med foder. Sedan görs olika mätningar  vad gäller temperatur mm. utifrån detta. Dessa mätningar tas sedan som garant för hur det är i ett bisamhälle under vintern. I min tankevärld måste man väl utgå från ett bisamhälle som inte är manipulerat om värdena ska bli de rätta?

 Det har, vid ramkupans intåg i biodlandet, fastslagits att bina måste sitta trångt för att kunna hålla den värme i kupan som man är övertygad om att de behöver. Dessutom måste utrymmet vara fyllt med foder för att bina ska kunna alstra denna värme. När man studerar vad som skrivs om biodling så verkar det som denna tro lever kvar. Vid övervintring av bisamhällen efter dessa anvisningar, uppkommer vissa problem som vi sedan lägger energi på att eliminera så mycket som möjligt. Det man närmast tänker på är fukten som bildas  under tiden när samhället egentligen ska vara i vila.

 De flesta biodlare tycks vara överens om att fukten är det största problemet för binas övervintring. Fukten i bikupan under vintern. Var kommer då all fukt ifrån? Jo det är från foderförbrukningen som vi tvingar bina till. När bina är fråntagna sin möjlighet att bilda en fungerande vinterklunga,  har de endast metabolism att tillgå för att hålla en tillräcklig hög temperatur. Hög foderförbrukning alstrar inte bara fukt, det leder också till att binas mellantarm och ändtarm blir överbelastade. Bina reglerar fuktigheten i klotet genom att lagra metaboliskt vatten i tarmdelarna, som vid behov avges genom transpiration. Vid påtvingad hög foderförbrukning samlar bina även sin avföring i ändtarmen under vintern.  När ansamlingen av både vatten och exkrementer blir för hög uppstår problem.  Det är nämligen så att när ändtarmsinnehållet motsvarar 40% av biets totalvikt så utlöses tömningsreflexen. Under vintern, när inte biet utan livet som insats kan flyga ut, har nöden ingen lag. Tömningen sker inne i kupan med sanitär olägenhet som följd. Det upplagrade vattnet, som var avsett för kupans fuktreglering, åker med ut och resultatet blir väldigt kladdigt. Varför bin drabbas av utsot. 

   När vi skattar honungen så är dessa vaxkakor fyllda med honung och väl täckta uppifrån och ner. Dessa utgör binas tilltänkta energiförråd att ha under vintern och främst kommande vår. Detta förråd har bina lagt upp över yngelavdelningen. Varför de gjort detta är inte med hänsyn till att biodlaren lättare ska sno åt sig honungen, utan för att ha den ovanför vinterklungan, som bina anlägger i och på cellerna efter utkrupet yngel i den nedre delen av utrymmet. Binas vinterklot 

 Det påstås att bina kan anpassa sig till givna förutsättningar och det kan de för det mesta. Men det finns gränser för vad vi kan begära av dem. Det visar sig främst vid dåliga övervintringar och ibland är det hela samhällen som inte klarar vinterns påfrestningar. På  sommaren går det att laborera med dem en hel del utan större problem, men inför vintervilan blir det bäst om vi följer det som är tänkt att fungera. När vi på hösten tar ifrån dem deras väl bearbetade och konserverade vinterförråd, är det inte för mycket begärt att vi ger dem tillfälle att i god tid fixa ett nytt av den ersättning vi ger dem. Det allra viktigaste är att de får det placerat på samma plats, alltså över yngelavdelningen där vi tog deras honung.

 // Jano