Nu närmar vi oss den tidpunkt då vi ska ordna för bina inför vintern. Det finns som bekant många åsikter om hur detta ska gå till.

 Det enda rätta är att fråga bina själva hur de vill ha det. Det är nu över 15 år sedan jag tog reda på detta.  Varroan är inte bara elände. Det var detta kryp som indirekt fick mig att kolla upp detta med övervintringen. Det är inte så svårt att framställa bisamhällen för vinterstudier när man har några stycken. När bisamhällen öppnas och plockas i under vintern så vet man inte vad som händer innan man får vetskapen, därför är det bäst med samhällen särskilt avsedda för detta, så det inte drabbar biodlingen i övrigt om det skulle gå åt fanders.

 Under vintrarna 1999-2002 avsatte jag tre samhällen varje vinter för dessa undersökningar. De invintrades varje höst på tre olika vis för att utröna det bästa sättet att övervintra ett bisamhälle. Undersökningen över flera vintrar är utslagsgivande. Det är lågnormal och 10-ramars lådor som används i min biodling. Bottnen har nät över hela ytan med en skiva under främst för kontroll av nedfall. I dessa lådor får ett normalstort bisamhälle. behålla 7-8 ramar med yngel, pollen och ej täckta honungsramar i  den nedre lådan. Lika många ramar i övre lådan för foder och honung. En avdelningslucka av trä begränsar utrymmet i lådorna när inte hela lådan används. 

 Det går bra att minska ner utrymmet i lådorna med en flyttbar trävägg. Denna bild är tagen tidigt i våras så bina sitter ännu till större delen i nedre delen av övre lådan. 

 Eftersom här inte finns något höstdrag som ger överskott, så skattar jag sista gången i mitten av augusti. Därefter börjar vinterfodringen med små givor, ca 0,5 kg 50%tig sockerlösning var tredje kväll. Samtidigt flyger bina ut fina dagar och samlar in det lilla de hittar ute, vilket mest blir pollen. När bina har jobb och det hela tiden fylls på i förråden, så ser bina till att drottningen servas för fortsatt äggläggning.

 Efter den information jag fick, vid överläggning med bina, så ordnas de för vintern under sista veckan i augusti. Storleken på samhällena avgör hur många ramar de ska ha under vintern. För små avläggare kan det räcka med fem ramar i varje våning  Foderlådorna sätts på och foder ges med större givor lite mera koncentrerad sockerlösning.  Vid blandning häller jag  socker i varmvatten från kranen i förhållandet 10 kg socker i 7 liter vatten. Sockret löses väldigt lätt om det hälls i vattnet.

 Under de förhållanden som råder  i bisamhället vid denna tid, drar bina ner fodret fort.  Efter någon vecka finns det i  kakorna, men för binas del är inte jobbet slut med detta. Fodret ska torkas ner till under 20% vattenhalt och lagras in i utrymmet som finns över de ännu  med yngel fyllda yngelutrymmet. När cellerna efterhand är fulla med foder täcks de omsorgsfullt över med ett tätt lock av vax.

 När det efterhand blir kallare, och inget nytt energitillskott kommer in, drar bina ihop sig på yngelramarna och vid varmare väder kan de lösa upp sig och spridas uppåt.

 När allt yngel är kläckt använder bina de tomma cellerna i yngelutrymmet för sin vinterklunga Binas vinterklot . De har då ett förråd av foder i alla ramar som befinner sig ovanför dem. 

 När bina kan utnyttja sin funktion med vinterklungan på rätt sätt, behöver de inte mycket foder under själva vintern. Detta minskar fuktalstringen avsevärt och på grund av låg ämnesomsättning under vintervilan observeras ingen nämnvärd rensningsflygning på våren. Bina tömmer sig inte mycket mera då än under dragtid på sommaren. Bina sitter lugnt och stilla och störs inte heller mycket av yttre påverkan.

  //Jano