Det skrivs och pratas mycket om binas vinterklot och hur de på detta sätt reglerar sitt klimat i kupan under vintern. Däremot verkar det inte finnas många som vet hur detta klot fungerar. Överallt där binas invintring beskrivs så uppmanas läsaren eller kursdeltagaren att invintra bina genom att tränga ihop dem så de kan hålla värmen. Detta  givna utrymme skall då bestå av vaxkakor som är fyllda med foder. Sedan måste det ordnas med ventilation för det bildas mycket fukt vid binas ämnesomsättning.

 Detta förfarande är så inpräntat i biodlarnas medvetande att det har blivit fastslaget. Man menar att så ska det vara för annars kan inte bina hålla kupan uppvärmd . Även vid undersökning, om vilka behov ett bisamhälle behöver  för en bra övervintring, startas denna med att tränga ihop samhället på ett trångt, lågt utrymme och därefter utföra olika mätningar.  Jag förstår inte hur dessa mätningar kan ge  de rätta värdena för hur det är i ett bisamhälle under vintervilan.

Ska det forskas på binas vinterliv så måste man utgå från ett bisamhälle som  inte är manipulerat av den som utför forskningen om värdena ska bli rätta. 

 Det kallas vinterklot men är snarare en klunga med oregelbunden form, tätare i undre, yttre delen och glesare i övre. Utrymmet som behövs för en normalstor vinterklunga vid minusgrader utomhus är ca.25 cm i diameter samt lite utdragen i höjdled. För att effektivt kunna isolera det inre av klungan mot kupan i övrigt, behöver  detta utrymme bestå av vaxkakor med tomma celler. I naturligt tillstånd är det boets nedre del, som fungerat som barnkammare under sommaren. Efterhand som det sista ynglet kryper ut blir detta platsen där bina drar ihop sig när temperaturen i kupan sjunker. Över detta har bina lagrat sitt vinterförråd av honung. Bina har inte denna uppdelning av yngel och foder enbart för att underlätta för biodlaren vid skattning av honungen.

 Vinterklungan kan indelas i tre olika temperaturzoner. Zon 1  7-10 grader gäller det allra yttersta skalet på det isolerande skiktet. Innanför detta skal är tätheten av bin som störst och varierar efter behov mellan 25 och 75 mm. Detta isolerande skal är tätast neråt och åt sidorna. Klungans isolerande skal består av bin som kryper in i cellerna från båda hållen i kakan. Uppåt sitter  bin endast några cm upp mellan foderkakorna, där bin vid varmare väder kan sprida sig något längre upp utan att därför förbruka foder.Behöver bina foderintag som extra energi, biter de hål i cellocken i nedre delen av foderförrådet. De öppnar inte några foderceller som ligger utanför klungans område.

 Zon 2 är den inre delen av det isolerande skiktet där temperaturen hålles  15-20 grader. 

 Zon 3 slutligen är det inre av klungan där bina rör sig relativt fritt mellan kakorna. Här befinner sig drottningen i någon av gatorna och temperaturen hålls här runt 25 grader under vintervilan. 

 Utrymmet i kupan utanför klungan uppvärms inte aktivt, utan det är lite spillvärme från klungan som styr temperaturen där. Vid många minusgrader ute är det minus som gäller även i kupan några cm utanför klungan.

 Att bina väljer den före detta yngelavdelningen, med under vintern tomma celler, som utrymme för sin vintervila har en anledning. De uppvärmda cellerna som är fulla med luft och bin isolerar sex gånger mer än celler som är fyllda med foder. Detta gör att bina har lätt att hålla temperaturen inne i klungan på en komfortabel nivå med hjälp av näring som de lagrat i kroppen innan vinterns inträde. Den yttre isolerande spärren av bin i cellerna gör att samhället kan snåla med denna kollektivt  upplagrade kroppsenergi. Bina behöver därför inte belasta tarmen med för mycket avfall efter metabolisk aktivitet. Forskning har visat att bina använder tarmen för att reglera fuktigheten i klungan. De har möjlighet att lagra metaboliskt vatten där som vid behov svettas ut. Denna möjlighet begränsas dock av att biets tömningsreflex utlöses när ändtarmsinnehållets vikt motsvarar 40% av den totala kroppsvikten. Behovet av stor foderförbrukning under vintern spolierar därför denna möjlighet till fuktreglering och kan istället orsaka utsot.

 På grund av den minimala foderförbrukningen så behövs inte heller några avancerade ventilationsanläggningar. När bina sitter på ett för klungans storlek anpassat utrymme, under ett högt väl behandlat och täckt foderförråd, är det ingen risk att fodret tar slut innan det behövs för yngeluppfödningen tidig vår. 

 Hälsning från Jano