Visar inlägg från februari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Stödfodring av testkupan med hls-ramar.

 Nu är det snart två veckor sedan detta lilla bisamhälle kollades. Då konstaterades att fodret antagligen inte skulle räcka hela vintern. I dag öppnade jag och tittade.

 

Nu är det kallt både natt och dag .  Minus 11 grader i natt men med solens hjälp så var det bara 3 minus när jag lyfte av huven och skruvade bort den sida där det fanns foder vid förra inspektionen.

 Det ser faktiskt lika dant ut nu, men bina måste ha svårt att ta sig hit för här syns inga. De har kanske foder kvar i mittenramarna. 

 Hur ger man stödfoder i detta läge innan bina varit ute på våren?  När bina sitter på alla ramarna går det inte att, vid minusgrader, lyfta upp någon och ersätta med fylld foderram. Förresten har jag bara dessa hls-ramar som finns i lådan så det är uteslutet.

 Men det finns ett sätt som jag nu ska testa. Det är ett sätt att stödfodra, som Gideon Önnestam visat på sin blogg, med en burk honung upp och ner i foderhålet. Om detta sätt fungerar, när det är vinter och bina ännu inte varit ute, återstår att se. 

  



Jag har gjort ett test genom att ställa burken i en foderbräda över en glassburk. En bit bubbelplast viks några gånger och lindas några varv runt burken och hålls ihop med maskeringstejp. På detta s'ätt tillverkas en huv att trä över burken som isolering när den placerats i kupan.




 



Efter några dagar i värmeskåpet med 25 grader kollas så honungen inte droppat okontrollerat ner i burken. 

 Det fungerar så långt. Det hänger några droppar i nätet, men bara ett par har droppat ner i glassburken  under två dagar.




 Burken togs med ut och sattes på plats i foderhålet. Den syns knappt bakom termometern som jag ställde upp framför för att visa temperaturen inne i övre delen av lådan. Termometern ligger normalt på lådans lock under huven. Eftersom ytterhuven är oisolerad har utrymmet värmts upp av solen och den visar 3 plusgrader. I övre delen av binas utrymme var det 18 grader när jag började denna operation och när jag är färdig har värmen stigit till 25 grader. Om några dagar ska jag kolla om bina har använt något av detta som serverats eller det inte funkar överhuvudtaget.

 / Jano.

 

Testkupan lågnormal februari 2018.

 Hej!  

Ni undrar kanske hur det går för testkupan på lågnormalram. Att övervintra småsamhällen på 
fem stående lågnormalramar är inga problem. Detta blir den femte vintern med detta test. Bina kan utnyttja samma förutsättningar här som ett normalstort samhälle. Det går visserligen åt lite mera foder i förhållande till mängden bin, men i fem lågnormal kan bina lagra 7 kg foder inför vintern och ändå få utrymme för vinterklungan under foderförrådet.
 För en månad sedan såg man inga bin bak i samhället men nu sträcker sig klungan även hit. 




  På framsidan ser det ut ungefär på samma sätt som i januari och klungan är koncentrerad till de tre mittersta ramarna. Det finns mycket foder kvar ovanför klungan så här har inte gått åt mer än  ett par kg hittills.
 


 



 

På denna bilden ser man hur mycket foder det finns kvar på ytterramen åt norr.






 

 På södersidan finns också mycket foder kvar i ytterramen.


 

 Testlådorna på sin pall. De står med flustren mot väster med skogen bakom. Hls-lådan står under den bruna huven till vänster och lågnormal-lådan under den grå huven till höger. 

 / Jano.


Testkupan med hls-ramar. Februari 2018

Hej!

Nu har vi kommit till mitten på februari och det är dags att ta en titt i den lilla testlådan med 4 hls-ramar på högkant. Det är ju andra vintern som övervintringstest med ett så litet samhälle genomförs. Förra vintern gick  det inte så bra, på grund av olika orsaker klarade samhället sig bara till den 10 februari En miniavläggares död.  Detta test av samma storlek fick bättre förutsättningar vid och efter invintringen. Problemet för ett så här litet samhälle är utrymmet. Det finns inte plats att lagra upp mer än 3-4 kg foder inför vintern. I hopp om att minska foderbehovet har lådan försetts med 20 mm frigolitisolering utöver kanalplasten på 6 mm. 

 Det är en solig fin dag med någon minusgrad  när huven lyfts av. I mitten på januari satt klungan av bin rätt högt sett från baksidan och den sitter faktiskt på samma ställe i sida nu fast lite högre upp. Testkupan med hls-ramar Januari 2018. 

Det börjar kanske bli ont om foder, fast det ser ut som yttersidan till höger inte är besatt med bin. Det var på samma sätt för en månad sedan och då var den sidan full med foder, så det ska bli intressant att se hur det är nu.

 Från flustret sett är det också rätt så likt som i januari. Klungan sitter lite högre även sett från detta hållet. Det finns nog inte så himla mycket foder kvar i de mittre ramarna,men även från detta hållet ser den ena yttre ramens yttersida orörd ut.

 








 Jag skruvar fast framstycket igen och öppnar den högra sidan. Det blev solblänk i kanalplasten, det syns inte på fotot men bina täcker nästan hela sidan. Här är nog inte så mycket foder kvar på denna yttersida. 





Nu är det bara den sida kvar där jag tror foder finns kvar. Där har inte förbrukats något under vintern hittills. Förra gången syntes några bin överst till vänster på ramsidan men de har dragit sig tillbaka igen. Det beror nog på att det blivit kallare den sista veckan med minusgrader både natt och dag.  Det får nog bli någon form av fodring inom den närmaste tiden. Jag får återkomma med hur jag löser detta problem.

/ Jano



Temperatur i kupan Januari 2018.

 Hej!

 Tiden går fort under vintern också. Den egentliga vintermånaden januari är till ända och månadens temperaturdiagram är klart för analys.

Den nedersta svarta kurvan visar  utetemperaturen och någon kyla att tala om har inte förekommit. Den första veckan har det varit mellan 0 och 5 plusgrader. Natten till dag 8 blev det 9 minus och natten till dag 10 var det också under noll. Sedan pendlade det runt nollstrecket flera dagar innan  det åter blev en kallare natt, minus 5 grader mellan dagarna 18 och 19. Sedan höll sig temperaturen runt nollan flera dagar tills det dag 24 plötslig flög upp till 9 plusgrader. Därefter har det varit upp till 5 plus månaden ut med lite kyligare under nätterna. 

 Inne i kupan har bina tagit detta med ro. Dagarna innan jul flyttade klungan  över till höger i yngellådan. Bina har suttit kvar där nere hela denna månaden med sin högsta temperatur 28 grader i högra delen samt runt 20 grader till vänster med en liten höjning mot slutet. 

 Det sägs att värme stiger uppåt, men i ett bisamhälle där klungan kan isolera sig riktigt gäller inte detta. I den övre lådan med fodret har temperaturen legat konstant på 10-11 grader större delen av månaden. Det har varit ända nere vid 8 grader i vänstra delen i mitten på månaden då det var runt nollan ute och blåsigt några dagar.


I övre delen av övre lådan med fodret syns inga bin ännu. I mitten av lådan ser man hållhakarna till temperatursensorerna. I den undre yngellådan sitter dessa på samma sätt ca 10 cm ner från överkant på ramarna. 






När jag lyfter upp en ram så ser man att bina rätt och jämt kommit upp i skattlådan. Temperaturen på 10 grader i mitten på lådan visade att inga bin fanns runt givarna. De har faktiskt hela lådan full med foder fortfarande. Det visar hur viktig yngellådans tomma celler är vid övervintringen. När binas vinterklunga kan isolera sig själv efter behov så räcker deras i kroppen upplagrade energireserver länge. 

 När bina har möjlighet att utnyttja yngellådans under vintern tomma celler för sin klungbildning är de inte  känsliga för störningar. Om ni inte invintrat bina som jag så gå nu inte ut och öppna kuporna eller stör bina på annat sätt mitt i vintern.  Om mina bin varit invintrade på endast en låda med lågnormal, hade de drabbats av utsot som skadat och ev. dödat samhället.

 Det går ju att övervintra bin på olika sätt och det fungerar mer eller mindre bra. Vill man slippa bekymmer med foderbrist, ventilation och störningar så är binas eget upplägg tveklöst bäst  Nu är det tjugo år sedan.   Hade jag inte varit så säker på binas övervintringsstrategi så hade jag inte skrivit denna blogg.  Man undrar varför en så viktig funktion som Binas vinterklot inte ges större utrymme i handböcker och kurslitteratur. 

 Mvh Jan-Uno