Visar inlägg från augusti 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Mitt sätt att invintra bina.

Då var det dags att ställa i ordning bisamhället inför vintern. För cirka två veckor sedan slutskattades samhällena och den nektar som dras in efter detta får de behålla.  Upptill eventuell indragen nektar har de också drivfodrats med 0,5 liter 50/50 sockerlösning ett par gånger i veckan. Denna drivfodring gör att bina håller igång drottningens äggläggning fastän införseln av nektar utifrån är liten.

 Hur ska man nu förfara för att bina ska överleva vintern? 

Om detta finns nästan lika många åsikter som det finns biodlare. Det var vid varroans intåg här i södra Sverige, som jag började ifrågasätta sättet att invintra bin som lärs ut. Varroan är inte bara elände.   Vid de undersökningar som då gjordes under vintrarna, framkom det tydligt hur bina ville ha det ordnat för en bra övervintring. Det går ju att invintra bin lite hur som helst och de kan överleva om man har tur. Ofta blir det problem med fukt och bina drabbas av utsot. Bin är väldigt anpassningsbara men det är väldigt onödigt att utsätta dem för risken att inte klara vintern när det inte behövs. Vid mina frågor till bina vid vintertesterna svarade de:

" Ska du tvunget ta det vi har samlat ihop inför vintern, får du ge oss ersättningen i så god tid att vi kan behandla det färdigt innan det blir för kallt. För allt i världen låt oss ha vårt yngelrum ifred och ge oss möjlighet att lagra ersättningsfodret på samma plats där du tog honungen. Det är där vi måste ha det om vi ska slippa problem under vintern."

 Vid en misslyckad övervintring tänker vi kanske inte på att vi tvingar bina försöka övervintra på ett sätt som är främmande för dem. I stället skyller vi på andra orsaker. Oftast är det vintern som får skulden och nu har vi även varroan som anses vara den stora boven.

 Nu till själva iordningställandet av bisamhället inför vintern. I dag passade det perfekt för denna syssla. Det blir drottningavläggaren från det samhälle som har följts tidigare i " Året i bigården" som får ställa upp idag. Det var ju lite problem för den nya drottningen att komma igång med äggläggningen så det blir antagligen att det slås ihop med ett annat. 

Denna avläggare har haft två lådor lågnormal utan spärrgaller sedan slutskattning. Först kollar jag i skattlådan om det finns några ramar med yngel och märker dem med ett Y. Sedan lyfts lådan av och ställs på en botten vid sidan. 

 I yngellådan tar jag upp sommarluckan så det blir arbetsutrymme. Hela rampaketet dras bakåt och jag börjar framifrån. Den första ramen är mörk och fylld med pollen, den tas bort. Den andra likadant. Den tredje blandat honung och pollen får vara kvar. sedan kommer fyra ramar med yngel och lite honung. Det fanns en yngelram i skattlådan också så även den flyttas hit. Därefter sätts i en slungad ljus ram om drottningen vill fortsätta lägga ägg. En av de kvarvarande ramarna var fin och innehöll både pollen och honung så den fick vara kvar och den sista ramen som var väldigt mörk och smockfull med pollen togs bort. Med hänsyn till yngelmängd och bistyrka blir det bra med 8 ramar här nere så jag sätter en lös vägg bakom för att minska utrymmet i lådan. 

 Yngellådan färdig för att få skattlådan på plats

 Eftersom det nu är bara  8 ramar i yngellådan passar det bra att sätta en 8-ramars skattlåda ovanpå för fodret. En sådan togs med från förrådet för denna eventualitet så den finns inom räckhåll. På med den och sen lyfter jag bara upp åtta av de kvarvarande ramarna i denna. De flesta av  dessa var slungade ljusa som sattes dit vid slutskattningen plus honung som lämnades kvar. Det hade lagrats upp ytterligare honung ,men ramen längst bak var dåligt utbyggd och nästan tom så den togs bort.

 Skattlådan innan påsättningen av foderlådan

 Överst sätts foderlådan. Det är gamla lådor av trä som har hängt med i 40 år. För att hålla tätt har de fått stå med vatten i några dagar. De har då fyllts på med vatten efterhand och blivit helt täta. 

 Foderlådan på plats

 I kväll, när bina slutat flyga, ska den fyllas med  8 kg socker i 60 %-tig lösning. Täckskivor läggs på och takhuven på plats. Sen fyller jag på lite mindre varje gång . Det fanns en hel del honung och jag vill inte riskera att behöva lyfta av en foderlåda med mycket foder kvar för att de inte har plats till det.

 Mvh. Jano



 

Liten blir stor Augusti 2016.

Det lilla  bisamhället som övervintrat i den oisolerade testkupan är nu föremål för slutskattning. Det ska bli intressant att se hur mycket det kan ha samlat på sig. Tidigare under sommaren har det tappats på ca.5 kg vid ett tillfälle efter rapsdraget. Det har också fått släppa till en yngelram och en foderram till min observationskupa. Det är förresten dessa två ramar som är grunden till kommande vinters övervintringstest i den kupan som har  ett skal av frigolit.  Bin till övervintringstest. 

 Skattning och borttagning av den övre lådan skedde under första veckan i juli. Detta resulterade i ytterligare 17 kg honung.  Samhället står efter detta på två LN-lådor utan spärrgaller så det återstår att se om drottningen har varit uppe i skattlådan och förorenat med yngel.

 I förra veckan slutskattade jag mina samhällen och även detta. Det fanns inte så mycket täckt honung men det gick att ta fem av ramarna i skattlådan, så det blev ytterligare 8 kg. Sammanlagt har detta övervintrade lilla samhälle givit 30 kg honung förutom ramarna till observationskupan. Det är inte dåligt med hänsyn till storleken vid uppstarten i våras.

 Drottningen har varit uppe i skattlådan med sin verksamhet. Där  fanns lite yngel i två ramar där uppe. I yngellådan fanns yngel i alla stadier i sex ramar. Alla yngelramarna samlades i yngellådan och en fem-ramars skattlåda med honungsramar som inte var färdiga ställdes ovanpå. Bakom skattlådan lades en foderbräda för lite småfodring. 


Vid bra väder är det fortfarande fart på bina. Det är Jättebalsamin som blommar nu och den ger en del honung, men det blir inget överskott att slunga. Denna sena honung får bina behålla och därtill får de lite foder fram till vinterfodringen i månadsskiftet aug-sep.

 // Jano

 

 


Hur bin invintras på ett bra sätt.

 Nu närmar vi oss den tidpunkt då vi ska ordna för bina inför vintern. Det finns som bekant många åsikter om hur detta ska gå till.

 Det enda rätta är att fråga bina själva hur de vill ha det. Det är nu över 15 år sedan jag tog reda på detta.  Varroan är inte bara elände. Det var detta kryp som indirekt fick mig att kolla upp detta med övervintringen. Det är inte så svårt att framställa bisamhällen för vinterstudier när man har några stycken. När bisamhällen öppnas och plockas i under vintern så vet man inte vad som händer innan man får vetskapen, därför är det bäst med samhällen särskilt avsedda för detta, så det inte drabbar biodlingen i övrigt om det skulle gå åt fanders.

 Under vintrarna 1999-2002 avsatte jag tre samhällen varje vinter för dessa undersökningar. De invintrades varje höst på tre olika vis för att utröna det bästa sättet att övervintra ett bisamhälle. Undersökningen över flera vintrar är utslagsgivande. Det är lågnormal och 10-ramars lådor som används i min biodling. Bottnen har nät över hela ytan med en skiva under främst för kontroll av nedfall. I dessa lådor får ett normalstort bisamhälle. behålla 7-8 ramar med yngel, pollen och ej täckta honungsramar i  den nedre lådan. Lika många ramar i övre lådan för foder och honung. En avdelningslucka av trä begränsar utrymmet i lådorna när inte hela lådan används. 

 Det går bra att minska ner utrymmet i lådorna med en flyttbar trävägg. Denna bild är tagen tidigt i våras så bina sitter ännu till större delen i nedre delen av övre lådan. 

 Eftersom här inte finns något höstdrag som ger överskott, så skattar jag sista gången i mitten av augusti. Därefter börjar vinterfodringen med små givor, ca 0,5 kg 50%tig sockerlösning var tredje kväll. Samtidigt flyger bina ut fina dagar och samlar in det lilla de hittar ute, vilket mest blir pollen. När bina har jobb och det hela tiden fylls på i förråden, så ser bina till att drottningen servas för fortsatt äggläggning.

 Efter den information jag fick, vid överläggning med bina, så ordnas de för vintern under sista veckan i augusti. Storleken på samhällena avgör hur många ramar de ska ha under vintern. För små avläggare kan det räcka med fem ramar i varje våning  Foderlådorna sätts på och foder ges med större givor lite mera koncentrerad sockerlösning.  Vid blandning häller jag  socker i varmvatten från kranen i förhållandet 10 kg socker i 7 liter vatten. Sockret löses väldigt lätt om det hälls i vattnet.

 Under de förhållanden som råder  i bisamhället vid denna tid, drar bina ner fodret fort.  Efter någon vecka finns det i  kakorna, men för binas del är inte jobbet slut med detta. Fodret ska torkas ner till under 20% vattenhalt och lagras in i utrymmet som finns över de ännu  med yngel fyllda yngelutrymmet. När cellerna efterhand är fulla med foder täcks de omsorgsfullt över med ett tätt lock av vax.

 När det efterhand blir kallare, och inget nytt energitillskott kommer in, drar bina ihop sig på yngelramarna och vid varmare väder kan de lösa upp sig och spridas uppåt.

 När allt yngel är kläckt använder bina de tomma cellerna i yngelutrymmet för sin vinterklunga Binas vinterklot . De har då ett förråd av foder i alla ramar som befinner sig ovanför dem. 

 När bina kan utnyttja sin funktion med vinterklungan på rätt sätt, behöver de inte mycket foder under själva vintern. Detta minskar fuktalstringen avsevärt och på grund av låg ämnesomsättning under vintervilan observeras ingen nämnvärd rensningsflygning på våren. Bina tömmer sig inte mycket mera då än under dragtid på sommaren. Bina sitter lugnt och stilla och störs inte heller mycket av yttre påverkan.

  //Jano


Hur tillbringar bina vintern?


 Hur tillbringar bina vintern undrar nog många.

När i biodlingens historia har det bestämts att bina måste sitta på ett trångt utrymme för att klara vintern?

Det tycks finnas många förutfattade meningar om hur bin ska invintras  och bara detta säger att det mest handlar om tro och gissningar som inte är kollade om de stämmer med verkligheten. Vi förmänskligar bina och anser att de måste ha samma förutsättningar som vi har i våra bostäder för att ha det mysigt under vintern

 Den forskning eller de undersökningar om binas vinter, som bedrivs av vissa biodlare, startar oftast med att tränga ihop samhället på ett litet utrymme som är fyllt med foder. Sedan görs olika mätningar  vad gäller temperatur mm. utifrån detta. Dessa mätningar tas sedan som garant för hur det är i ett bisamhälle under vintern. I min tankevärld måste man väl utgå från ett bisamhälle som inte är manipulerat om värdena ska bli de rätta?

 Det har, vid ramkupans intåg i biodlandet, fastslagits att bina måste sitta trångt för att kunna hålla den värme i kupan som man är övertygad om att de behöver. Dessutom måste utrymmet vara fyllt med foder för att bina ska kunna alstra denna värme. När man studerar vad som skrivs om biodling så verkar det som denna tro lever kvar. Vid övervintring av bisamhällen efter dessa anvisningar, uppkommer vissa problem som vi sedan lägger energi på att eliminera så mycket som möjligt. Det man närmast tänker på är fukten som bildas  under tiden när samhället egentligen ska vara i vila.

 De flesta biodlare tycks vara överens om att fukten är det största problemet för binas övervintring. Fukten i bikupan under vintern. Var kommer då all fukt ifrån? Jo det är från foderförbrukningen som vi tvingar bina till. När bina är fråntagna sin möjlighet att bilda en fungerande vinterklunga,  har de endast metabolism att tillgå för att hålla en tillräcklig hög temperatur. Hög foderförbrukning alstrar inte bara fukt, det leder också till att binas mellantarm och ändtarm blir överbelastade. Bina reglerar fuktigheten i klotet genom att lagra metaboliskt vatten i tarmdelarna, som vid behov avges genom transpiration. Vid påtvingad hög foderförbrukning samlar bina även sin avföring i ändtarmen under vintern.  När ansamlingen av både vatten och exkrementer blir för hög uppstår problem.  Det är nämligen så att när ändtarmsinnehållet motsvarar 40% av biets totalvikt så utlöses tömningsreflexen. Under vintern, när inte biet utan livet som insats kan flyga ut, har nöden ingen lag. Tömningen sker inne i kupan med sanitär olägenhet som följd. Det upplagrade vattnet, som var avsett för kupans fuktreglering, åker med ut och resultatet blir väldigt kladdigt. Varför bin drabbas av utsot. 

   När vi skattar honungen så är dessa vaxkakor fyllda med honung och väl täckta uppifrån och ner. Dessa utgör binas tilltänkta energiförråd att ha under vintern och främst kommande vår. Detta förråd har bina lagt upp över yngelavdelningen. Varför de gjort detta är inte med hänsyn till att biodlaren lättare ska sno åt sig honungen, utan för att ha den ovanför vinterklungan, som bina anlägger i och på cellerna efter utkrupet yngel i den nedre delen av utrymmet. Binas vinterklot 

 Det påstås att bina kan anpassa sig till givna förutsättningar och det kan de för det mesta. Men det finns gränser för vad vi kan begära av dem. Det visar sig främst vid dåliga övervintringar och ibland är det hela samhällen som inte klarar vinterns påfrestningar. På  sommaren går det att laborera med dem en hel del utan större problem, men inför vintervilan blir det bäst om vi följer det som är tänkt att fungera. När vi på hösten tar ifrån dem deras väl bearbetade och konserverade vinterförråd, är det inte för mycket begärt att vi ger dem tillfälle att i god tid fixa ett nytt av den ersättning vi ger dem. Det allra viktigaste är att de får det placerat på samma plats, alltså över yngelavdelningen där vi tog deras honung.

 // Jano

Bin till övervintringstest.

 Nu var det dags att förse testkuporna med bin. Den gamla lådan  för lågnormalramar får även i år börja med den sista omgången från observationskupan.
 

 Observationskupan med förra omgångens bin den 28/6 . Då flyttades dessa ramar till en avläggarlåda för större plats och kupan laddades med de ramar som nu tas till övervintringstest.

 Utöver dessa två ramar laddas lådan med en pollenram och två utbyggda slungade ramar. Den övre ramen i observationskupan var inte helt utbyggd så här har byggbina lite jobb. Därför får de ingen ren mellanvägg. Drottningen är förhoppningsvis parad men inte äggläggande än. Hon får kollas upp när vi kommer lite längre in i augusti. 

 Observationskupans bin har fått  sin vinterbostad.

 Den nya lådan för fyra HLS- ramar Den kommande vinterns testkupa. laddas på så vis att jag gör en liten skaksvärm. Som drottning får detta lilla samhälle en gammal grönmärkt drottning, vars samhälle fått en ny för året. Denna gamla drottning har säkert resurser kvar för att leda detta test till övervintring. Hon var från början tänkt att ersätta en förmodat omkommen drottning i kupan som agerar i  Året i bigården. Ingen drottning men tydliga spår.   

 Testkupan med fyra HLS-ramar laddad inför vintern.

 Det blev lite sent för dem att bygga ut mellanväggar nu, så lådan laddas med  utbyggda LN-ramar som förminskats till HLS-format. En ram med lite pollen i och en med lite foder i övre ändan samt två tomma utbyggda. Får se hur tillväxten blir, kanske behöver lite mer ungbin tillsättas.

 På kvällen fick båda varsin 700-grams burk med sockerlösning 50/50.

  // Jano

Ingen drottning men tydliga spår.

 Den 24/7 hittades ingen ny drottning och inga spår efter någon heller. Då var jag helt inställd på att tillsätta en ny drottning omkring kommande månadsskifte. För att inte arbetsbin skulle komma på tanken att hjälpa till med föryngringen, så sattes även då en  yngelram från  en avläggare ner i kupan. 

 Detta kommande månadsskifte  har nu passerat. Men igår kollades samhället upp och avläggare att förena med var bestämd. Skattlådan lyftes av och den nedsatta yngelramen kollades. Där var inte anlagt några drottningceller så detta måste vara något lurigt. 

 Men när ramen framför lyftes upp så fick jag se det som bilden nedan visar.  

 Lite oskarp bild men det finns både öppet yngel och ägg i cellerna.

 Detta visar att drottning finns i samhället. Hon har kommit igång med äggläggning strax efter förra kontrollen, då jag givit upp hoppet. Det är extremt lång tid från ägg till äggläggande drottning. Nästan två månader tyder på att hon kan vänta längre på bra parningsväder än jag trodde. Det kan ju också vara så att hon varit parad ett bra tag men väntat med äggläggningen på grund av dåligt drag. Sista veckan i juli har nämligen samhället drivfodrats och det kan vara detta som fått henne på bättre tankar. 

 Efter denna upptäckt avbröts sökandet efter drottning och kupan återställdes.  Drivfodring kommer att fortsätta med en liten giva då och då tills vinterfodringen tar vid i månadsskiftet augusti- september. Det blir ingen mera skattning från detta samhälle fastän det finns ca tio kilo kvar. Det har gett lite över hundra kilo honung under maj och juni.

 // Jano